Född Lennart Ekstrand -allas vår ”Mike”.
För oss som haft Harlyckans IP som vårt andra hem, har Mike alltid funnits där.
Harlyckans IP var också Mikes andra hem. Under 56 år var han vår förenings
materialförvaltare.
När vi kom till ”lyckan” möttes vi av Mike, antingen sittande på bänken utanför
vaktmästarnas rum eller böjd över bollpumpen för att förbereda träningen för
något lag.
Mikes respekt var inget man fick gratis, det var något man förtjänade.
Mike såg alla, men att vara en riktig ”Eskils påg” i hans ögon det var inte
alla förunnat och hade inget med ålder att göra. Den som nådde dit fick för
alltid en plats i Mikes varma Eskilshjärta.
Att leva nästan ett helt liv i en förening som Mike gjort
är något som tyvärr tillhör det förgångna.
Mike var ett unikum, inte bara i fotbolls-Helsingborg, utan också i Sverige.
I en tid av självförverkligande och med allt större individualism, var Mikes paroll
att tjäna.
Att tänka på alla de ledare och ungdomar som passerat revy under 56 år på
Harlyckans IP är svindlande. Men ett är säkert, de har alla sett Mike, för han
var ju alltid där.
I torsdags den 16 april somnade Mike stilla in i hemmet
på Alegatan.
Detta efter en längre tids sjukdom och en kamp som inte gick att vinna.
Utan att veta tror jag att det för Mike fanns en längtan och en förhoppning om
att han skulle få uppleva den stora dagen då Eskils skulle ha hemmapremiär i
division I.
Nu blev det inte så för livet ville något annat.
Dock fick Mike dela och uppleva den största dagen i föreningens historia:
Lördagen den 4 oktober, serieseger efter 7-0 mot Jonsereds IF.
Mike var där och ingen var lyckligare än han.
Att inte beröras av Mikes glädje och ord i Denkers intervju är fullständigt
omöjligt.
På söndag skall vi hedra den största av alla Eskilsprofiler.
Vi skall spela för Mike, för han kommer att vara där, i våra hjärtan och i våra
tankar.
Så länge som vi minns någon, så länge kommer personen också att leva kvar.
Det bästa sättet att hedra Mike, det är att prata om honom, minnas honom, och
det skall vi göra.
Vila i frid Mike och tack för allt vi fått från dig och
det vi delat.
När vi ses nästa gång skall vi prata gamla minnen och kanske dela en ”Skrombergare”.
Bellis